Medeldistansen
Årets FSOM medeldistans bjuder på stora variationer på banorna. Man börjar med berg i dagen terräng typisk för huvudstadsregionen. Denna övergår snabbt i skärgårdsterräng med släta berg bekant från Åboland. Därefter kommer man in i närmast täckt österbottnisk eller östnyländsk terrängtyp med hindrande spår av skogsavverkning och begränsad sikt. Detta borde ge rättvisa förhållanden, som inte gynnar någon särskild typ av orienterare.
FSOM Medeldistansen går på gammal kulturmark i södra Sibbo: "Högt bland Saarijärvis moar..."
Mer kulturmark. Här sprang "Rokka", "Koskela" och de övriga under inspelningen av Okänd Soldat bara några hundra meter från TC.
Supersnabb skärgårdsterräng under första hälften av banorna på medeldistansen.
Under slutet av banorna ändrar terrängen karaktär.
Långdistansen
Långdistansen går i mestadels orörd terräng med få inslag av stigar. Senast det orienterats i denna terräng i stor skala är under Jukolakavlen 1995 och kadaverloppet 2000, samt delvis i FinnSpring 2006. Stigar finns mestadels i närheten av tävlingscentralen och erbjuder för de minsta en säker omgivning. I övrigt består terrängen av både ekonomi- och ödemarksskog i alla former, från få kalytor och gallringar till snabblöpta stigar och skogspartier, från ängar till tät skog, från berg-i-dagenterräng till branta sluttningar. Terrängbottnet är mestadels bra och snabblöpt, men en del markvegetation och branta stup/sluttningar sänker farten. Beroende på sommarnederbörden så kan kärren vara väldigt våta och det kan löna sig att undvika dessa.
Svår sluttning.
De kortare banorna kommer att befinna sig mestadels på en höjdplatå med några få stigningar, största enskilda stigningen är under 30 meter. De längre banorna har mera stigningar att ta i beaktande vid vägvalen, största enskilda stigningen är 50 meter. Hela partiet bjuder på mängder av kontrollpunkter och mestadels teknisk orientering, men även olika former av vägval erbjuder terrängen där det gäller att hitta de snabbaste stråken utan för mycket finlir. De längsta banorna har dessutom ett väldigt småskuret parti som sätter orienteringskunskapen på prov. På detta område finns även en del stigar som uppkommit av människor och som inte går att beskriva exakt på kartan då deras antal är väldigt stort och ligger tätt. Banläggarna kommer att erbjuda det mesta i orienteringsväg som terrängen har att erbjuda - knepiga kontrollpunkter, varierande kontrollsträckor, vägval och fysiska utmaningar. Vi vet att den orienterare som behärskar de olika momenten bäst kommer att bli värdiga FSOM-mästare 2009.
En barnkontroll.
Stafetten
Terrängen för stafetten är till största delen densamma som för långdistansen. Banorna rör sig mestadels uppe på den högre platån men erbjuder de kortare banorna på lite mera stigning än under långdistansen. De längre banorna kommer dock stigningsmässigt "lindrigare undan" än under långdistansen. Att hålla huvudet kallt och orientera noggrant kommer att löna sig i stafetten.
Platån.
